Hur fan ska man kunna sova nu?

Med miljoner tankar i huvudet och en hemlängtan värre än någonsin. Varje sekund känns som en minut, varje minut som en timme och varje timme som... ja, en evighet. Som tur är så lär det inte bli så många timmars sömn inatt eftersom jag tänkt gå upp framåt halv sju, men ändå.

Var en mysig middag med några italienska vänner. Men ändå inget riktigt adjö, eftersom jag vet att jag kommer hälsa på ett par gånger under våren - kosta vad det kosta vill. Milano är en fin stad och jag skulle nog faktiskt kunna tänka mig att bo här i framtiden, om nu ödet vill det.

Ska tvinga mig i säng nu. Om 16 timmar är jag i Sverige :)