Och så kom mardrömsbeskedet.

I veckor har jag gått och tänkt på den, min sista match med kära Virtus FC. Sista gången att få leka med grabbarna, sista chansen att visa hur mycket man betyder och är villig att kämpa för den här föreningen som tog mig under sina vingar precis när jag anlänt till Milano. Sista möjligheten att få göra det där målet.

Men då kommer beskedet: söndagens match mot Futura Calcio är uppskjuten.

Först blev jag ledsen, sedan arg, besviken, sedan ledsen igen, därefter fick jag lust att gå och lägga mig alternativt hoppa från balkongen. Eller ta ut min ilska på något annat. Från och med denna dag tänker jag hata snö av hela mitt hjärta. Så är det. Tur i oturen är att vår middag (pizza?) samma kväll fortfarande blir av.

Men just nu tröstar det bara lite, lite. Fan också.

Nu ska jag gå och gråta lite. Hej svejs.