...går till Milanos busskontrollanter.

Åtminstone två av dem. Imorse hoppade jag på bussen med en (1) biljett på fickan. Den var inte av den vanliga typen och såg inte ut att ha använts, men maskinen visade ändå rött. Jag tänkte att det ändå fixar sig, eftersom kontrollanterna ytterst sällan står och väntar på en vid stationen.

Och självklart stod de där, klädda i mörkblått och med sura miner.

Av ren stress åkte jag vidare till nästa stopp, hoppade av där och försökte förklara varför jag inte hade en giltig biljett. Först såg de misstänksamma ut, men ju längre tiden gick desto mer förstod jag att de tänkte låta mig gå för den här gången. "Puh, det var snällt av er", sa jag. "Äh, det är inte alltid lätt med biljetterna när man är utlänning", svarade de snällt.

Made my day, ungefär. Resten av dagens tentapluggande gick helt okej och ikväll har jag bara lagat lite köttfärsås, snackat med kompisar och slappnat av. Nu blir det film.

15 dagar kvar. Jäklar vad tiden går...