Vilken jävla dag.

Jag vill egentligen bara lägga mig ner och lipa. Känner mig trött, ledsen, arg och ensam på samma gång. Det hjälper inte att man har underbara vänner och en fantastisk tjej och en stöttande familj. Det känns bara åt helvete ärligt talat. Varför? Jo..

..var trött rent generellt och började jobba vid sju på morgonen. Men dagen gick okej och en stund före jag skulle sluta klockan 18 så frågade chefen om jag kunde jobba över en timme. Jag svarade att jag inte riktigt hade tid, att jag hade en Serie A-guide som gör att jag ligger risigt till. Och möttes av:

- Men Ahlin, om du vill vara med i startelvan här på Eurosport så måste du visa framfötterna.

Så jag sa ja, om än motvilligt. Men det blev inte en timmes övertid - det blev tre. Så när jag kom hem hade jag jobbat i nio timmar och var verkligen gråtfärdig. Det beror ju på ett par saker. Att man har jobbat åtta dagar i sträck. Att man har den andra artikeln hängande över sig. Att dom man älskar är så långt bort. Att man inte hinner träna eller motionera riktigt.

Allt jag vill är att dra täcket över mig och sova i två dagar. Men vet inte ens om jag har tid att sova så mycket alls inatt. Nu är jag ju over the top pessimistisk, men det känns lite tungt alltså.

Och jobb klockan åtta imorgon bitti igen. Det hade jag klarat mig utan.