Jahaja..

Är tillbaka på kontoret igen och det känns ungefär som att jag aldrig lämnade det. Kollega Ekeliw sitter kvar på samma plats, chefen Borell står framåtlutad på sin centrala position i kontorslandskapet och i hytterna intill vårt hörn dundrar kommentatorerna på som vanligt.

Skillnaden är väl att det är EM nu, inte Tour de France.

Är inne i en liten svacka just nu, på ett personligt plan. Idag hade jag planerat att styrketräna men orkade verkligen inte ta mig dit. Bara gick upp och åt frukost och gick sen och la mig igen. Lämnade sängen lagom till lunch och sedan var det jobb, jobb, jobb igen. Men jag antar att man inte alltid kan vara på topp..

Livet känns som en transportsträcka just nu. Om exakt två veckor står jag och Camilla och John och säkert några till och myser i Slottsskogen framför skön musik, med ett lyxigt hotellrum att gå hem till (jag och Camilla alltså, John du får hitta annan logi). Visst, från och med onsdag har jag fem dagars ledighet - men att spendera dem i Stockholm känns inte sådär fruktansvärt välmotiverat.

Sure, jag ska träffa min gamla skolkompis Amanda Norrlander på torsdag och hänga med Kapten Carler någon av dagarna samt lira fotboll på onsdag - men ändå.

Det saknas något, det saknas någon.

Du, Camilla.