Det har varit en intressant dag, det har det. Ont har jag också. Ö v e r a l l t .

Mitt i Solna-land, precis utanför Råsunda, spelades det idag alltså en turnering för AIK-supportrar av alla slag - de som tillhör hardcorefalangen, de som besöker arenan då och då, samt de som inte håller på AIK alls. Typ jag, med andra ord..

Mitt lag var riktigt skönt, bra grabbar allihop (bild kommer senare). Underlaget var konstgräs (som att se en gammal vän igen), speltiden 2x10 min och vädret soligt. Tog plats på tremannamittfältet och det gick faktiskt ganska bra. Här kommer en kort resumé av matcherna:

¤ Gruppmatch 1: Vinst med 5-0 efter överlägset spel från vår sida. Jag lyckades näta en gång när jag petade in bollen från någon halvmeters håll.
¤ Gruppmatch 2: Mötte ett spelskickligt chilenskt gäng, med en kille som liknade Jabba the Hutt på topp. Vi var sjukt utspelade under större delen av matchen men klarade till slut 0-0.
¤ Kvartsfinalen: Två timmars vila kändes i benen. På ett negativt sätt - vi var stela, krampaktiga och lite loja men lyckades ändå vinna med 1-0 mot ett bra mycket sämre lag.

¤ Semifinal: Den här är en historia för sig. Vet inte hur mycket ni vet om fotboll och supportergrupper, men det här laget kallade sig Firman och var ungefär de hårdaste av de hårdaste AIK:arna. Det var mycket skitsnack, mycket fula tacklingar och mycket tryck från deras sida. Men mitt i all press vann jag en boll på mitten, tog mig förbi nästa motståndare och frispelade en lagkamrat som satte 1-0. Skönt men osannolikt orättvist.

Men Firman fortsatte att trycka tillbaka oss och strax före slutet kom kvitteringen. Jag skulle ta emot en boll på bröstet vid straffområdeskanten, fick ett knä i ryggen och låg och vred mig längs marken samtidigt som hela mitt lag protesterade - och Firman utnyttjade det genom att göra 1-1. Domaren erkände efter matchen att han inte v å g a d e blåsa mot dem. Känn på den.

Kort efteråt blev det rabalder igen efter en närkamp i straffområdet. Jag försökte stoppa bråket och fick plötsligt en hårt kastad boll i ryggen från sidlinjen och möttes av två stora apor som ropade alla möjliga sorters svordomar mot mig. Jag tog inte riktigt den fajten, om man säger så..

Det hela gick i alla fall till straffsparkar. Vår målvakt George räddade den första, sedan gick följande åtta straffar i mål innan det var min tur att skjuta den helt avgörande... Och den satt säkert, lågt i högerhörnet. Sån jävla känsla att det inte finns! FINAL!

¤ Finalen: Mötte återigen de bollskickliga chilenarna och bjöd visserligen på hyfsat motstånd, men precis före pausvilan kom 0-1 och då gick luften ur oss. Det blev 0-2 till slut, fast samtidigt var de värdiga vinnare och riktigt schyssta killar också. Vi var hur som helst nöjda med vår insats och det var en helt underbar dag.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Kommit hem och käkat nu. Smärtan sträcker sig från vaderna ända upp till axeln, det är fanimej otroligt hur ont jag har och hur stel jag är. Men kvällen blir lugn - jag och Daniel ska se på dansk dynamit mot Kamerun i VM.

Vill inte ens tänka på hur min kropp kommer att kännas imorgon. Usch.