Vilken fantastisk kväll!

Det är alltid svårt att samla tankarna så här direkt efteråt, men den här The National-spelningen såg det flesta jag varit med om tidigare (U2 på Ullevi, Bruce Springsteen, Phoenix, John Legend, Hoffmaestro, allt under de senaste tre åren av Way Out West inklusive just The Nationals gig där).

De körde i 1,5 timme och hann köra oväntat många spår från debutalbumet Alligator, ganska många också från The Virginia EP, lite färre från Boxer men ungefär halva High Violet. Det är aldrig de största ljusshowerna, de tungaste riffen eller den största utstrålningen man får med The National.

Men det finns nog inget band som kan förmedla (oftast melankoliska) känslor på samma sätt. Och texterna är ju på vissa håll bara att dö för. Sångaren Matt Berninger fick för övrigt för sig att ge sig rakt genom publikhavet på slutet (det var 3 000 personer på plats!) och lyckades efter lite om och men.



Om det är bästa konserten jag någonsin varit på vet jag nog först om några dagar. Har några filmklipp som ni säkert vill se, men de måste jag väl ladda upp på YouTube/Facebook innan de går att lägga upp här.

Nåja, läggdags nu. Imorgon 12.50 lämnar jag Milano för Göteborg, Sverige...