Distansförhållande är inget som jag skulle rekommendera någon.

Jag vet inte om jag hade trott det heller. Men människan fungerar väl på så sätt att den gärna bagatelliserar problem och låtsas som att de inte finns. Och visst, vi var ganska duktiga under de två månader som föregick Camillas helg här. Och nu alltså en månad efter det, eftersom vi ses på onsdag.

Men det är fan inte lätt. Ärligt talat, jag skulle gärna avbryta min utbytesperiod redan nu för att få åka hem och leva tillsammans med henne. Trots att jag generellt trivs i Milano. Det har nog lite med mig att göra, men mycket beror på att hon är så härlig och att vi kompletterar varandra så bra och att jag tror att det här verkligen kan vara ett "vuxenförhållande" som kan hålla väldigt länge..

Men, ibland blir det bara fel. Man överdriver problem som egentligen inte ens är problem, och så säger man saker som man inte menade. Eller ja, jag gjorde det.

Anyway, älskar dig. Och jag vet att du älskar mig.

Två dagar kvar snart. Längtar...