Det kanske inte var så smart att åka hem till Sverige.

Visst, jag hade en helt underbar vecka där jag träffade älsklingen, min familj och många av mina bästa vänner. Dessutom fick jag en livsförbrukning av julkänsla tack vare marknaden på Tjolöholm och allt det där blasket som kallas snö. Men samtidigt, det skapade verkligen hemlängtan.

Saknar Camilla som en galning. Och då överdriver jag inte.

Särskilt nu när motgångarna kommer på varandra. Orkar inte riktigt prata om det nu, men har strulat sig lite inför mina kompisars resa hit på onsdag... Nåja, det löser sig nog.

Men som sagt, en tidsmaskinsresa sisådär 25 dagar framåt hade inte varit fel. Jag vet att tiden kommer gå fort till slut och att man egentligen ska njuta, men ibland känns bara det så segt. Och distansförhållande suger, 24 timmar om dygnet. It really does.

Ledsen för pessimismen, men var tvungen att klaga av mig lite. Nä, nu ska jag hålla mig sysselsatt och försöka tänka på annat. Adiós!