Mmm...artin är lycklig, väldigt lycklig.

Svår bortamatch idag mot ett lag som låg ungefär jämsides med oss i tabellen. Dessutom hade den ende spelare jag sett här borta som faktiskt var STÖRRE än mig. Alltså ett riktigt jävla monster. Självklart satte de mig på honom, som den "best" jag är..

Planen var en riktig "potatisåker", som de säger här. Men vi spelade ändå bra och var klart bättre än dem, men utan att lyckas få in bollen. Vi hade något öppet mål och ett par brända frilägen. Själv fick jag en jättechans framför mål men då räddade en försvarare på linjen.

Men så i 89:e minuten fick jag bollen till höger. Lyfte en passning i djupled till min lagkamrat "Lollo", som petade den i sidled till vår målspruta Giuseppe som skickade in 1-0. Vild glädje utbröt naturligtvis.

Själv var jag helt slutkörd efter slutsignalen. Spelade (dumt nog) med en förkylning i kroppen och vrickade dessutom (återigen) högerfoten lätt strax före halvtid. Men lirade vidare. Och det gick faktiskt väldigt bra.



Älskar redan det här laget. Och de tycks gilla mig väldigt mycket. De frågar alltid vad de ska göra för att jag ska stanna. "Vi kan fixa en fin lägenhet till dig om du vill", sa en av dem idag. Men, i vår blir det Trollhättan hos min älskling, det går inte att diskutera.

Tio dagar kvar nu förresten. Saknar dig! ♥