Kan återberätta en sak som hände idag.

Stod som vanligt och väntade på bussen klockan åtta imorse och när den kom så var den självklart knökfull. Jag hoppade in längst bak, inklämd mot rutan och kunde knappt andas. Så stod jag i ganska många hållplatser innan de flesta hoppade av på ett ställe som heter Sant'Ambrogio, där ett av stans största universitet finns.

Själv fastnade jag på min plats och dagdrömde. Vanligtvis brukar jag stämpla min biljett men idag glömde jag helt av det. Och vem står utanför bussen när jag ska gå av vid tågstationen? En kontrollant, naturligtvis.

350 spänn skulle den jäveln ha. Jag tyckte jag kom billigt undan.

Men ändå. Pinsamheten när han hängde i släptåg på mig för att ta ut pengar vid en bankomat bredvid var inte liten. Inte heller när han tog åratal på sig att skriva mig ett kvitto medan alla som gick förbi stirrade på oss. Busted, liksom. Jag vet inte, jag orkade inte bry mig så mycket. Det är väl sånt som händer.

Dessutom kände jag mig ganska oskyldig.

Nåja, lesson learned. Imorgon är det jag som köper månadskort och härmed alltid stämplar, även om jag måste mosa åtta tanter på vägen till den där stämplingsmojängen i mitten av bussen. Så det så.