När jag tänker på det så borde det här vara en skitdag...

Har fortfarande en del problem med acnen som gör mig ruskigt frustrerad, mitt och Carlers C-uppsatsprojekt till Argentina verkar gå helt åt helskotta (fråga inte ens...) och mitt under kvällens gympass så fick jag avbryta eftersom jag var så illamående att jag nästan trodde att jag skulle kasta upp något.

Alltså, tre helt isolerade, separata skithändelser.

Grävde ner mig lite först men insåg (det krävs alltid lite sörjande innan man kommer till den insikten) att det inte gör saken bättre. Ibland måste man älta lite och sedan släppa det. Jag är väl ganska bra på att älta och sen inte alls släppa det. Men nu börjar jag på en ny kula.

Och försöker se det positiva:

1. Jag bor trots allt i Milano, en av världens grymmaste storstäder.
2. Om åtta dagar kommer min underbara älskling Camilla hit!
3. Jag måste visserligen gå på lektioner, men har ALDRIG läxor.
4. Jag verkar vara omtyckt här och har fått massor med nya kompisar.
5. Jag spelar fotboll, gymmar och känner mig överlag i ganska bra fysisk form.
6. Om cirka två veckor kommer mamma på besök.
7. Det är två skoldagar till helg.
8. Ikväll kanske jag bokar en hemresa i november.
9. Och jag har världens finaste flickvän. Det tål att sägas igen.

Ja, ni förstår poängen. Stop älting, start enjoying.