Lycka, ren och skär lycka.

Så känner jag just nu. Ligapremiären med Virtus FC slutade med en seger, 1-0. Men den satt långt inne - först i 84:e minuten lyckades vi få hål på det andra laget genom vår kapten och en av mina bästa kompisar här, Peppe. Och det var ju så sanslöst rättvist också.

Vi hade säkert fyra bollar i trävirket, flera sumpade frilägen och ett mål som av någon outgrundlig anledning blev bortdömt. Vår dominans var så total att en poäng hade varit ett hån mot hela vår klubb.

För egen del? Spelade 90 minuter på innermittfältet (vi lirade 3-5-2) och gjorde det överlag jättebra. Det var till och med flera som tyckte att jag var bäst på plan, men jag vet inte jag. Mister såg i alla fall nöjd ut, det räcker för mig.

Mister var för övrigt lika hård som alltid. En av våra bästa spelare, anfallaren Didier, anlände lite mer än fem minuter efter utsatt tid för samlingen och skickades rakt upp på läktaren. Om man inte kommer i tid så får man inte spela, så enkelt är det. Han är hård men rättvis, Mister.

Inga bilder idag, tyvärr. Ni får fortsätta leva på gårdagens... :D