Kanske dags att börja överväga min sexuella läggning.

Carler hävdade så sent som häromdagen att jag är homosexuell, men jag nekade förstås. Som jag alltid gör. Och han trodde mig inte, precis som han aldrig gör. Fast något speciellt måste det vara med mig.

Har vid två tillfällen varit offer för raggningsförsök från gaykillar. Den förste såg man liksom på gångstilen - han gungade fram med höfterna och pratade dessutom fiiiint - och det var väl ingen hemlighet överlag. Han heter Mirko, är sopran på Milanos Scalateater, utövar pilates och frågade en gång om jag ville ta privatlektioner ensam med honom.

Jag sa - naturligtvis - nej.

Idag var det dags igen. En 27-årig kille vid namn Luigi, till vardags designer för klädmärket DSquared, kom fram och hjälpte mig när jag lyfte lite väl tunga vikter. Vi började prata om ditten och datten och han var väldigt tafsig, om man säger så. Klappade mig på axeln, på armen och gav mig komplimanger.

"Du är gullig", sa han. "Eh... tack", svarade jag.

Min kompis Daniele, som sitter här bredvid mig just nu och tittar på fotboll, säger att gymmet är ganska känt för ett ovanligt stort klientel av homosexuella män. Missförstå mig rätt, jag har absolut inget emot dem.

Men jag kanske bör tänka lite på min framtoning framöver, hehe...