Jahaja, det var ju en annorlunda upplevelse..

Kom just hem efter en fotbollsmatch i the outskirts av Milano, som det så vackert heter på engelska. I utkanterna alltså. Fick ett tips av en kompis till en kompis som spelar i laget, pratade med kaptenen och blev erbjuden provspel i den internmatch som var schemalagd ikväll.

Arenan var fin, med en löparbana runt och flera omkringliggande tennisplaner. Vi spelade på konstgräs och var ungefär 25 stycken - de flesta i 25-årsålderna, men det fanns både yngre och äldre. Kvalitén skulle jag gissa är ungefär division 4-klass i Sverige.

Själv placerades jag, under smeknamnet "lo svedese" (svensken), i en roll mellan vårt tremannaförsvar och mittfältet. Vi spelade alltså 3-5-2 och jag fick uppdraget att agera dammsugare. Det var svårt av flera anledningar - språket på fotbollsplanen, spelsystemet, att inte kunna namnen på de andra, nya skor, konstgräs etc etc.

Men det gick helt okej, det gjorde det.

Kvällens kulturellt intressantaste ögonblick: När tränaren (eller "mister" som man endast kallar dem i Italien, inte vid namn alltså) skällde ut vår stackars yttermittfältare efter noter sedan han missat en passning. Mister stod säkert i tre minuter och plöjde igenom varenda möjligt svärord innan han gav upp, blåste i visselpipan och lät spelet fortsätta. Killen såg gråtfärdig ut, vilket jag säkert också hade gjort.

Så fungerar det tydligen i bell'Italia.

Men hur som helst, Mister gillade mig och sa att jag gärna får komma igen. Men först måste jag betala en summa (förmodligen runt tusenlappen) som ska täcka spelarlicensen, en ny väska, träningskläder och en obligatorisk läkarundersökning. Jag är ganska säker att jag tackar ja. Nästa träning är på tisdag.

Nu: läggdags. Buonanotte!

(PS: Skulle ha fotat men tappade kameran i bilen och trodde först den var stulen, innan jag upptäckte hur det verkligen låg till. Men nästa gång kan ni räkna med att min fotofattiga blogg ska få lite mer färg!)