Uffa, som de säger i Italien när något är jobbigt.

Mycket motgångar idag alltså. Vaknar upp bakis/påverkad, tvingad att plugga till den sista tentan som vi har imorgon. Ska steka några köttbitar, lyckas släppa den ena lite väl högt upp i luften och får hett stekfett över hela min tröja, lite på benet och ganska mycket på handen. Aj, aj...

Och har utöver det känt mig lite nere och haft hemlängtan. Såklart.



Usch, vilken klant jag är ibland... Anyways, nu måste jag plugga igen. Ciao!

Sista pluggdagen och så är man dödligt bakis.

Fan också...

Jag har längtat hem ganska mycket den senaste tiden.

Men efter en sån här kväll med mina lagkamrater så känner man nästan en viss ångest över att lämna dem. På så kort tid har vi lyckats skapa oerhört starka band, och jag vet att de kommer att hålla länge framöver. Det här är kompisar för livet, inte såna som man glömmer bort efter en tid hemma.

Vissa var jag tvungen att säga hejdå till ikväll, vissa hänger med ut på tisdag när vi gör en sista runda. Känner sån värme när jag tänker på de här grabbarna att det är helt otroligt. Okej, jag är lite småfull just nu, men det är helt sant. De är fantastiska och har tagit emot mig på ett sätt som är helt otroligt... Ja, vilken erfarenhet.

Nu är det dags för läggdags. Snart tre dagar kvar...

Fyra futtiga dagar kvar nu.

Vaknade nu vid tio, ganska utvilad. Klockan ett ska jag träffa en av mina bästa kompisar här, Peppe, för att käka lunch hos honom, tippa matcher och sen kolla på dem. Senare ikväll hoppas jag att det fortfarande blir middag med mina lagkamrater, trots att matchen idag (som ni redan vet) blivit uppskjuten.

Hade ju egentligen behövt plugga men... ja, det löser sig väl.

Jaja, dags att vakna nu hur som helst. Ciao!

Ligger i sängen, med hörlurarna i öronen.

Och lyssnar på sånt här:









Natti natti!

Fem dagar kvar.

Känns rätt skönt alltså. Vaknade upp av att samtliga element i lägenheten hade lagt av, vilket innebar att temperaturen låg runt 15 grader. Brrr! Har tagit en lugn morgon, kollat på På spåret och nu är det dags att sätta sig i den provisoriska gruvan för att plugga inför tentan.

Hoppas ni andra där ute får en fin lördag :)

Och så kom mardrömsbeskedet.

I veckor har jag gått och tänkt på den, min sista match med kära Virtus FC. Sista gången att få leka med grabbarna, sista chansen att visa hur mycket man betyder och är villig att kämpa för den här föreningen som tog mig under sina vingar precis när jag anlänt till Milano. Sista möjligheten att få göra det där målet.

Men då kommer beskedet: söndagens match mot Futura Calcio är uppskjuten.

Först blev jag ledsen, sedan arg, besviken, sedan ledsen igen, därefter fick jag lust att gå och lägga mig alternativt hoppa från balkongen. Eller ta ut min ilska på något annat. Från och med denna dag tänker jag hata snö av hela mitt hjärta. Så är det. Tur i oturen är att vår middag (pizza?) samma kväll fortfarande blir av.

Men just nu tröstar det bara lite, lite. Fan också.

Nu ska jag gå och gråta lite. Hej svejs.

En vecka kvar till kärlek. Två veckor till Dominikanska Republiken.



Älskar dig Camilla..

Lite dåligt bloggflöde de senaste dagarna, får jag medge.

Är mitt uppe i ett överflöd av tentor och presentationer och i onsdags kväll hade jag skandinavisk middag i närheten av mitt universitet i Castellanza tillsammans med svenskarna Markus, Robin, Davor, Anna och Andrea, skotten Scott, norska Ingrid och belgiska Lena.

Vi åt potatis med rökt lax, pasta med hemmagjorda köttbullar, chokladbollar, belgisk choklad och avrundad med pannkakor som ackompanjerades av glass. Rätt göttigt, faktiskt. Kommer definitivt sakna framför allt svenskarna när man lämnar Italien om SEX dagar...

Hade min sista träning med fotbollslaget igår och vi fick då vårt nya ställ, som visade sig vara aningen för litet - åtminstone för stora mig. Lovar att lägga upp en bild på mig i min large-tröja lite senare...

Igår hade vi också en riktig mardrömstenta som för en vecka sedan utlovades vara multiple choice-/sant eller falsk-designad. Men två dagar före tentan (i tisdags) sa vår klantlärare att det kanske kan komma något tal där man behöver räkna, vilket vi inte tog på så stort allvar. Och så kommer tentan - 80 procent var tamejfan kalkylationer... Men jaja, hoppas och tror att jag klarar ett godkänt i den kursen.

Hur som helst, en tenta kvar (på tisdag) som jag lär behöva plugga mycket till.

...and to the positive side, man är inte sugen på att gå ut just nu...





Det snöar nu på morgonen (ovanligt här) och är runt fem minusgrader, vilket är ännu ovanligare. Tydligen ska kylan bli ännu värre i helgen också...

Mitt i dessa tider med ständigt plugg och oavbruten längtan hem (nästan) så kan det vara viktigt att påminna sig själv om vad det är man faktiskt kämpar för och har att se fram emot framöver.

Så, voilà:

19 december: sista fotbollsmatchen med mitt kära Virtus.
21 december: sista skoldagen i Milano.
23 december: flyger hem till Sverige.
24 december: firar först jul med familjen och senare på kvällen med älsklingen!
30 december: flyger till Dominikanska med älsklingen.
14 januari: kommer hem från Dominikanska och flyttar samtidigt ihop med älsklingen i Trollhättan.
17 januari: skolan börjar och jag får se alla mina gamla vänner igen.

Och resten av vintern/våren blir säkert också fin.

Dags att plugga nu. Ciao!

(Usch, jag avskyr verkligen att gå upp vid den här tiden.)

Tio dagar kvar nu.. ♥

Tenta idag också. Hör av mig senare om utgången av den :)

Då har man fått första matchen på en månad överstökad.

Och den näst sista här i Milano på ett tag, samtidigt. Vi mötte ett annat topplag, Varesina, och var faktiskt ganska överlägsna, trots att de inte alls var dåliga. Vann med 3-0, inget av målen gjordes av mig, vilket var lite synd med tanke på min hemmagjorda hyllnings-t-shirt.

Hade två rätt bra lägen, men båda skotten fastnade på motståndare.

Annars gick det bra för mig. Sprang och slet som en galning och vann som vanligt flest bollar av samtliga spelare på planen. Dessutom måste jag ha slagit nytt rekord i åsamkade frisparkar då domaren blåste varje gång jag ens kom i närheten av bollen. Så kändes det åtminstone.

Nu blir det jobb och plugg under resten av söndagen. Ciao!

...och där slog klockan över till midnatt.

Ni vet väl vad det betyder? Jo, elva dagar kvar...

Har suttit i någon timme nu och "julpysslat".

Imorgon gör jag nämligen min sista hemmamatch med Virtus FC på förmodligen mycket länge. Och dagen till ära så har jag förberett en t-shirt som jag ska visa för alla om jag gör mål...





Kanske gör några förändringar till, men det blir först efter mitt obligatoriska lördagsbesök på gymmet. Hur som helst, "La Bestia" (besten) är mitt smeknamn i laget, "Vi ringrazio tutti" betyder "tack allihop!", och texten på framsidan kan översättas till "jag är ett lejon, för alltid". Fint va?

Nu är Camillas julklapp inhandlad och jag är eld och lågor.

Vill, vill, vill redan berätta vad det är. Men har gång på gång sagt till mig själv att både hon och jag helt enkelt får vänta 13 dagar innan det hela avslöjas. Det har krävts lite fixande och trixande och för att ro detta i hamn men jag känner mig helnöjd.

Tror att hon får svårt att gissa vad det är för nåt... :P

Läggdags nu.

Har varit en ganska produktiv men ändå händelsefattig dag. Min prinsessa är på julsittning i Trollhättan och jag hade mer än gärna varit där med henne. Men imorgon när jag vaknar är det åtminstone bara 12 dagar kvar tills jag landar på Landvetter.

Nåja, dags att sussa. Natti natti!

Lååånga skoldagar nu. Alldeles för långa.

Hade gruppmöte kl 9.30 i skolan för att arbeta på vår gemensamma hemtenta i Financial Investment & Pricing. Min första kollega, Robin, ramlade in en timme för sent. Davor, den andre, kom två timmar sent. Var lite småförbannad då alltså..

Anyway, fått lite pluggat idag i alla fall. Imorgon tror jag att jag stannar hemma för att träna inför nästa veckas tre tentor. Känns rätt lugnt, dock. Just nu har jag bara ett väldigt starkt behov av sömn, har blivit lite för lite av den varan på sistone.

Och ikväll vankas min näst sista träning med Virtus FC. Gäller att njuta nu, det har varit en helt fantastisk upplevelse och jag kommer att ha med mig många fina minnen tillbaka till Sverige...


Lycklig efter min första match, för ungefär 3,5 månad sedan.

Ha en trevlig kväll allihopa. A domani ("hörs imorgon")!

Det finns inga tvivel i min (lilla) hjärna.



Det här är världens vackraste, sötaste, finaste, mest omtänksamma tjej och om snart 15 dagar får jag träffa henne igen.

Vi har spenderat sammanlagt tio av de senaste 99 dagarna tillsammans, så ni förstår säkert att jag saknar henne och ser fram emot allt det som kommer så småningom. Det är som Camilla säger ibland: det finns säkert en mening till att det är så här också.

Puss! ♥

...går till Milanos busskontrollanter.

Åtminstone två av dem. Imorse hoppade jag på bussen med en (1) biljett på fickan. Den var inte av den vanliga typen och såg inte ut att ha använts, men maskinen visade ändå rött. Jag tänkte att det ändå fixar sig, eftersom kontrollanterna ytterst sällan står och väntar på en vid stationen.

Och självklart stod de där, klädda i mörkblått och med sura miner.

Av ren stress åkte jag vidare till nästa stopp, hoppade av där och försökte förklara varför jag inte hade en giltig biljett. Först såg de misstänksamma ut, men ju längre tiden gick desto mer förstod jag att de tänkte låta mig gå för den här gången. "Puh, det var snällt av er", sa jag. "Äh, det är inte alltid lätt med biljetterna när man är utlänning", svarade de snällt.

Made my day, ungefär. Resten av dagens tentapluggande gick helt okej och ikväll har jag bara lagat lite köttfärsås, snackat med kompisar och slappnat av. Nu blir det film.

15 dagar kvar. Jäklar vad tiden går...